I den här filmen får du bekanta dig med dyngbaggarnas biodiversitet, orsaken till att den är så stor och dyngbaggarnas roll i naturen. En sak du kanske inte tänkt på tidigare är att utan dyngbaggar skulle världen helt enkelt vara ganska mycket… brunare!
Filmen är textad på svenska. Tryck på play, välj sedan kugghjulet nere till höger och välj textning på svenska.
Vetenskapliga artiklar om dyngbaggar
Läs mera om forskning som belyser dyngbaggarnas roll i naturen.
-
Nationellt projekt utfört av organisationen 4H som redde ut dyngbaggarnas betydelse för att få kodyngan på betesmarkerna att försvinna.
Ursprungsartikel • Sammanfattning på svenska •
Kaartinen, R., Hardwick, B. & Roslin, T. 2013. Using citizen scientists to measure an ecosystem service nationwide. Ecology 94: 2645-2652. -
Litteraturöversikt på temat dyngbaggarnas ekosystemtjänster.
Ursprungsartikel • Artikeln på ResearchGatea • Sammanfattning på svenska
Nichols, E., Spector, S., Louzada, J., Larsen, T., Amezquita, S., Favila, M. E., & Network, T. S. R. (2008). Ecological functions and ecosystem services provided by Scarabaeinae dung beetles. Biological conservation, 141(6), 1461-1474.
Ta reda på
I världen finns det lika många arter av dyngbaggar som av fåglar: ca 10 000 arter i vardera gruppen.
Detta betyder att det enbart i avföring finns lika många skalbaggar ur den här enda gruppen, som det finns fåglar i hela världen. Också i Finland har vi många dyngbaggsarter, men naturligtvis betydligt färre än i hela världen.
Artantalet i Finland följer två globala regler. Den första regeln säger att arterna minskar ju mindre yta man studerar (se filmen Biodiversitetsforskningens ABC). Den andra regeln säger att antalet arter i de flesta grupper minskar ju längre från ekvatorn vi rör oss. I Finland påverkas artantalet också av att våra livsmiljöer är så unga: för 13 000 år sedan låg hela landet fortfarande täckt av inlandsis.
Men hur många arter dyngbaggar har vi då? Ta reda på hur de ovannämnda grundreglerna syns i vår dyngbaggsfauna och hur våra dyngbaggar klarar sig idag.
Hur många arter dyngbaggar skulle du vänta dig i ett område av Finlands storlek?
Över hela jorden gäller den enkla regeln att ju större ett område är, desto flera arter har det. Tillväxten fortsätter ändå inte oändligt utan följer ekvationen
S=CAz
S står för antalet arter, C är en konstant, A är områdets yta och z en parameter vars värde varierar från 0,15 till 0,4.
Ta först reda på a) hela jordens och b) Finlands landareal. Om det finns 10 000 dyngbaggsarter i hela världen, hur många borde det då finnas i Finland?
Ge sedan z värdet 0,3. Konstanten C är artantalet på en ytenhet av ett område. Du får värdet på C genom att placera in antalet dyngbaggsarter i världen och jordens landyta i ekvationen. Kom ihåg att alltid använda samma ytenhet (kvadratkilometer).
Hur många arter dyngbaggar har vi på riktigt?
Gör ett eget experiment med dyngbaggare
Så här kan du själv upprepa forskarnas och 4H:arnas experiment för att utreda dyngbaggarnas roll i kodyngans försvinnande från betesmarkerna. Om du inte har tillgång till dynga kan du göra samma försök med svampar. Du tar bara en svamp istället för en hög dynga och hindrar insekterna att komma till den (se anvisningarna lite längre ner). Oberoende av om du använder dynga eller svamp, kommer ditt försök att visa de ryggradslösa djurens betydelse för nedbrytningen av organiska ämnen och näringsämnenas cirkulation i naturen.
Forskare och ungdomar spårar dyngätarna
Det finns mer än en miljard kor i världen. Tillsammans producerar de var dag en enorm mängd dynga. Någonstans tar den dyngan vägen, eftersom världen bevisligen är grön och inte brun. Nu har en forskargrupp vid Helsingfors universitet utrett vem som står för den tjänsten, i unikt samarbete med lokala frivilliga landet över.
De stora, tunnelgrävande tordyvlarna inom släktet Geotrupes visade sig vara speciellt effektiva nedbrytare. De gör av med mer än dubbelt så mycket dynga som små baggar och daggmaskar. (Foto: Riikka Kaartinen)
Tordyvlarna i nyckelposition
Forskarna har funnit att största delen av komockorna bryts ned av mikrober, eller avdunstar i form av vattenånga. Ungefär en åttondel (13 %) av mockan tas om hand av olika ryggradslösa småkryp.
Kuben till vänster visar hur mycket dynga som produceras i Finland per år (ca 4 miljoner ton; statyn av Frihetsgudinnan inlagd för jämförelse). Av den dynga som bryts ned av ryggradslösa djur står tordyvlarna för 61 %, daggmaskarna för 28 % och dyngbaggar i släktet Aphodius för 11 %. (Källa: Kaartinen m.fl. Ecology xxx; Grafik: Riikka Kaartinen.)
Av den dynga som faller på betesmarker uppskattade forskarna de andelar (kuberna i mitten) som försvinner till följd av dels avdunstning och mikrobers verksamhet (kuben överst), dels nedbrytning av ryggradslösa djur (kuben i mitten). Den nedersta kuben illustrerar den mängd dynga som återstår efter två månader. Den ljusa kuben överst och nederst visar situationen i nordligaste Finland, den mörka kuben överst och nederst situationen i sydligaste Finland.
En del arter är mer effektiva än andra. Riktiga renhållningshjon är de stora och tunnelgrävande tordyvlarna inom släktet Geotrupes. De gör av med dubbelt så mycket dynga som små dynglevande baggar och daggmaskar.
Klimatet har faktiskt en lika stor inverkan på dyngans nedbrytningshastighet som alla dyngätande djur tillsammans: I södra Finland försvinner komockorna mycket snabbare än i norr.
För att utestänga valda organismgrupper från en del mockor användes en serie burar. På varje gård användes alla olika typer av burar; samma burtyp fanns i många exemplar. På så sätt kunde forskarna fastställa den exakta effekten av varje typ av bur. (Källa: Kaartinen m.fl. Ecology xxx; Grafik: Riikka Kaartinen.)
Frivilliga landet över
För att jämföra hur klimatet och olika djurgrupper inverkar på nedbrytningen av dynga upprepade forskarna sommaren 2011 samma experiment på nästan 80 gårdar landet över. På varje gård användes en serie burar för att utesluta valda organismgrupper från en del mockor men inte från andra.
Dyngforskarna lyckades upprepa samma experiment på 73 olika gårdar runtom i Finland (röda cirklar). För den massiva arbetsinsatsen stod frivilliga ungdomar från trakten. (Källa: Kaartinen m.fl. Ecology xxx; Grafik: Riikka Kaartinen.)
Att en enskild forskare eller forskargrupp skulle kunna genomföra ett så omfattande arbete är förstås uteslutet. I stället använde forskargruppen ett tillvägagångssätt som kallas medborgarforskning.
“Medborgarforskning handlar om att involvera andra än proffsforskare i själva forskningsprocessen. Tillsammans kan vi visa på de stora sammanhangen”, förklarar Riikka Kaartinen, som hållit i trådarna för hela projektet.
En styrka i gemenskap
“Den verkliga styrkan hos medborgarforskningen ligger i antalet deltagare”, berättar Bess Hardwick, som instruerade deltagarna i hur de skulle genomföra projektet och besvarade frågor sommaren igenom. “För att upptäcka förändringar i naturen krävs en hel massa ögonpar. Tänk bara på fall där en art expanderar norrut, blir sällsyntare eller dyker upp i en ny region – hur skulle vi kunna upptäcka det på egen hand?”
“Vad vi gjorde var att föra medborgarforskningen ett steg längre, att övergå från att ‘bara’ observera naturen till att förändra någonting, att utesluta vissa organismgrupper och se vad som hände”, berättar Tomas Roslin, ledare för forskargruppen. “Att ändra på någonting och sedan undersöka konsekvenserna, det är kärnan i experimentell vetenskap.”
Här har Mari Hamppula placerat ut burar för att utestänga valda nedbrytare från komockorna bakom henne till höger. Nu tar hon prover på andra komockor för att fastställa vilka dyngbaggearter som förekommer på hennes gård. (Foto: Timo Marttila/Satakunnan Kansa)
“Det vi vill visa är att vi kan uppnå mycket genom att tänka i okonventionella banor”, tillägger Roslin. “Möjligheterna för medborgarforskningen är enorma. Det är bara vår egen fantasi som sätter gränser för vad vi kan uppnå tillsammans.”
För mer information kontakta Riikka Kaartinen (riikka.kaartinen@slu.se) eller Tomas Roslin (tomas.roslin@helsinki.fi)
Sammanfattning av litteraturöversikten “Ecological functions and ecosystem services provided by Scarabaeinae dung beetles”
Dyngbaggar har flera ekologiska funktioner, av vilka en del är sk. ekosystemtjänster, det vill säga ekologiska funktioner som människan drar nytta av. Litteraturöversikten går igenom vad vi idag vet om dessa ekosystemtjänster: Är de verkligen nyttiga och vilken roll spelar dyngbaggarna för dem?
Dyngbaggar har följande ekologiska funktione: cirkulation av näringsämnen, omblandning av materialet i marken, främjande av växternas tillväxt, nedgrävning av växternas frön, begränsning av parasiter, spridning av parasiter, begränsning av flugor, och i någon mån också predation och pollinering. Ekosystemtjänsterna de utför har huvudsakligen undersökts ur boskapsuppfödningens perspektiv. Tills vidare finns det just inga undersökningar om dyngbaggarnas betydelse för jord- och skogsbruket.
Människans verksamhet hotar dyngbaggarna över hela världen. Värst är skövlingen av de tropiska skogarna, förändringarna i markanvändning och fragmenteringen av livsmiljöer. Särskilt i Medelhavsområdet syns beskogningen och intensivodlingen av gamla betesmarker, samt användningen av vissa parasitläkemedel för kor i form av kraftigt minskade dyngbaggspopulationer.
Länk till artikeln på ResearchGate
Länk till artikeln på utgivarens sidor
Nichols, E., Spector, S., Louzada, J., Larsen, T., Amezquita, S., Favila, M. E., & Network, T. S. R. (2008). Ecological functions and ecosystem services
provided by Scarabaeinae dung beetles. Biological conservation, 141(6), 1461-1474. DOI: 10.1016/j.biocon.2008.04.011